kanske inte det roligaste inlägget men kände att jag ville skriva av mig lite

dagen jag fick veta att jag var gravid kom lite som en chock fast jag nånstans kanske kände på mig detta. tanken att ta bort "det" fanns inte heller. inom mig så blev jag helt säkert på att fan vad jag vill ha det här barnet, men kommer jag klara av det om inte joan vill ha barn just nu? pengar, vill juh kunna ge mitt barn det h*n behöver. när jag sedan berättade det för joan så var juh saken biff :) sen kommer man till den dagen man skriver in sig. gör massa blodprov o pratar. barnet i dig kan stötas bort av kroppen dom tre första månaderna. så man ska va lite försiktig. kunde inte släppa tanken tänk om jag förlorar den här lilla varelsen som finns i mig. det tog väl bara nån dag innan man kunde släppa det, livet har sin gång. dör den lill* så är det väl inte meningen att vi ska ha barn nu. allt gick finfint. blev fler mvc besök fick höra hjärtat slå. så mysigt. försökte chansa till mig vad det skulle bli men hade inte en blekaste, inte ibörjan iaf. sen så formade sig magen som en "typiskt" killmage.
en del saker var obehagliga med att va gravid. när folk som man inte känner nå vidare bara helt utan förvarning tar på ens mage. man känner hur nånting rör sig därinne, den känslan är även positiv att veta att h*n faktisk lever. allt springande på toaletten var bra jobbigt, minst en gång under natten om inte två. vissa dagar kunde jag vakna o känna panik över att jag måste föda detta barn, kan den inte bara komma ut av sig själv på något sätt som inte gör ont. jag är juh skraj för sjukhus o nålar, så förlossningen var inget jag såg framemot. vissa dagar kände man sig så himla ful. o väldigt fet. att börja gråta för minsta lilla grej. ett lyckligt slut på filmen o värsta havet kom från mina ögon, att bryta ihop o ringa joan på jobbet för att jag inte får upp läskflaskan.handleder svällde upp, blev sjukskriven.

sen kom dagen då värkarna började. trodde jag behövde springa upp o kissa som vanligt på morgonen (7.00) gick o la mig o 15minuter senare så var det bara o springa upp igen. det var efter tredje gången jag förstog att det var dags. joan ringde till jobbet o blev ledig. usch va ont det gjorde men det var inte så tätt mellan dom men tillräckligt tätt för att int ekunna somna om o vila så man skulle orka senare. ringde några samtal till förlossningen. tog mig ett bad sen var det bara o ta alvedon o lägga sig igenom o hoppas på att man skulle få lite mer sömn. på eftermiddan så blev det en promenad till donken o köpte oss paj:) mumsigt eftersom dom va varma o det va kallt ute. va jätte jobbigt att gå. vi fick stanna hela tiden eftersom det kom en värk. kom hem o tittade på poirot. dirket när det var slut så kom värkarna så jäkla tajt emellan varandra så det gjorde sjukt ont. vid den sekunden så började jag gråta o ville längre inte ha barn. jag fick verkligen panik av värkarna, glömde helt bort att andas med dom utan bara grät. när vi sedan ringde till förlossningen så sa dom att det var fullt o att dom skulle återkomma. suck det gjorde mig mer panikslagen o grinade ännu mer. dom ringde tillbaka efter att dom ringt runt åt mig o slutade med att danderyd var our place. att komma till förlossningen va skönt. det fanns medel att dämpa min värk. tror att jag öppnade mig väldigt fort, på två timmar så var det nog 5-7cm. så fort ryggbedövningen kom i så kunde jag andas o bli lugn. själva förlossningen va en resa för sig. ont gjorde det men vilken människa man är. o vilken människa joan är, fanns där o va mitt stöd. förklarade saker o lugnade ner mig. jag skrek o va arg o vägrade vissa saker som jag sedan fick ge med mig på men jag behövde aldrig lämna rummet. att få albin upp på bröstet var så mysigt. så liten filur som tittar på en. förlossningen gjorde så att jag o joan kom närmare varandra. älskar min familj så mycket.

när vi kom upp på rummet så var man så lycklig. ens kärlek för sitt barn är obeskrivligt inte alls som den man har för sin gubbe. skickade iväg massa sms. ringde mamma o man var så stolt över att ha gjort en sån häftig grej. fött ett barn. ett barn som jag måste se tilll har det bra i den här världen vi tagit honom till. det är en blandning av mig o min kärlek. vårt underbara barn.

mamma älskar dig