mitt livs svåraste beslut..
har tänkt fram och tillbaka..
hur mycket ska man gå ut med på bloggen o sådär..
jag har juh bloggen för att barnen ska kunna kika tillbaka när dom blir äldre o kanske mest för min egen del, för att kunna skriva av sig är alltid bra för själen. så sluta läs nu om du inte vill veta vissa detaljer.
under vår vinterkräksjuka, så förstog jag att det var något som var fel. har haft den där känslan förut. visste nästan på engång, hade ett test kvar från tyra tiden.. kissade o det visade plus. visste att det inte skulle fungera med ett till barn, inte nu. gjorde ont i hela kroppen eftersom moderskänslorna är så starka. vill juh ha fler barn. efter att ha suttit o gråtit hela eftermiddagen o kvällen så kändes det redan mycket bättre. pratat igenom allt med joan o beslutat att vi inte kan behålla det.
nånstans så måste man ta hand om dom två små som fortfarande behöver mycket av vår tid. börja bygga på vårt förhållande lite mer eftersom all vår tid nästan går åt barnen. hellre bättre föräldrar åt dom två vi har än att kanske glida isär för att vi behöll ett tredje för att jag ville det. det som lugnade ner mig mest är nog att han sa att om några år så kanske vi kan skaffa en till vilket är bättre än när han sagt att han inte vill ha fler barn. o han var verkligen bestämd. har juh minst 15år på mig o skaffa barn, behöver juh inte jäkta på allt nu, måste ha något o se framemot.
dagen efter så ringde jag danderyd sjukhus. fick en tid 2!veckor senare. fick panik. mådde juh skitdåligt för hela tiden så gick man o tänkte på den lilla saken som skulle växa i hela 2veckor till. tänk om det skulle gå så långt så att jag inte kunde ta bort det.
torsdagen kom o det visade sig "bara" vara 6veckor gammalt. fick en tid till söndagen o tisdagen.
söndagen kom o jag åkte iväg själv. kom in på ett rum började gråta massor. lugnade ner mig o fick ett piller som skulle stoppa hela graviditeten. efter att ha tagit det pillret så fanns det inget återvändo. skulle stanna 1timme så att jag inte började spy eller blöda stora mängder. hamnade i en sal, dom drog en gardin runt min plats. efter en stund så hör jag hur en tjej gråter helt hysteriskt. hon hade fått missfall. jag kände mig så dum. där har jag tagit bort ett foster "frivilligt" medans hon har förlorat sitt helt ofrivilligt.
tisdagen kom..
hade packat en väska med gotti o tidningar. jenny kom strax efter sju o svärmor skjutsade oss till sjukan.
fick 6st piller, smärtstillande o andra som satte igång så att kroppen skappar? ett missfall. man börjar blöda en massa o tillslut så kommer fostret ut i en liten klump. man får riktiga värkar, vilket är hemskt. dom gånger jag fått värkar så har jag fått en underbar son/dotter som "belöning" vilket gör att man står ut värkarna. det var riktigt jobbigt, fick massa smärtstillande vilket underlättade allt. åkte hem vid halv tre o kände ingenting förutom lite mollande värk. sen blöder man 2-3veckor efteråt, vilket inte är så kul.
sköterskorna som var på plats var helt underbara. ska dit igenom om ca 1 1/2 vecka o kolla så allt är borta.
den här aborten var det värsta jag varit med om. kan juh lägga till att jag äter minipiller men blev ändå gravid, vilket inte är så kul. nu har vi bytt piller o inom snar framtid så blir det spiral.
efter den här aborten så har det blivit bättre mellan mig o joan, vi är som nykära. starkare som människor o som ett par. så mycket som vi två har gått igenom är helt otroligt. jag älskar min gubbe så det är sjukt. barnen är det underbaraste jag har. en annan sorts kärlek som är otroligt stark.. så nu njuter jag av min familj allt vad jag kan. dom är verkligen det finaste jag har. vad skulle jag göra utan dom.
är helt säker på att vi fattade rätt beslut, men kommer väl nån dag då man deppar lite men ska tänka på dom två underbara bustrollen jag har då:)
tråkigt inlägg en lördagskväll.. men men..
nu har jag bearbetat min sorg lite..
nu ska jag krypa ner i soffan med min gubbe som är besatt av os:) men han är kramgo ändå o kan värma mina frusna tår. gonatt! o ha en toppen söndag imorn:)
kramar från en lycklig tjej..
min datortokiga son..
min bustjejja
hur mycket ska man gå ut med på bloggen o sådär..
jag har juh bloggen för att barnen ska kunna kika tillbaka när dom blir äldre o kanske mest för min egen del, för att kunna skriva av sig är alltid bra för själen. så sluta läs nu om du inte vill veta vissa detaljer.
under vår vinterkräksjuka, så förstog jag att det var något som var fel. har haft den där känslan förut. visste nästan på engång, hade ett test kvar från tyra tiden.. kissade o det visade plus. visste att det inte skulle fungera med ett till barn, inte nu. gjorde ont i hela kroppen eftersom moderskänslorna är så starka. vill juh ha fler barn. efter att ha suttit o gråtit hela eftermiddagen o kvällen så kändes det redan mycket bättre. pratat igenom allt med joan o beslutat att vi inte kan behålla det.
nånstans så måste man ta hand om dom två små som fortfarande behöver mycket av vår tid. börja bygga på vårt förhållande lite mer eftersom all vår tid nästan går åt barnen. hellre bättre föräldrar åt dom två vi har än att kanske glida isär för att vi behöll ett tredje för att jag ville det. det som lugnade ner mig mest är nog att han sa att om några år så kanske vi kan skaffa en till vilket är bättre än när han sagt att han inte vill ha fler barn. o han var verkligen bestämd. har juh minst 15år på mig o skaffa barn, behöver juh inte jäkta på allt nu, måste ha något o se framemot.
dagen efter så ringde jag danderyd sjukhus. fick en tid 2!veckor senare. fick panik. mådde juh skitdåligt för hela tiden så gick man o tänkte på den lilla saken som skulle växa i hela 2veckor till. tänk om det skulle gå så långt så att jag inte kunde ta bort det.
torsdagen kom o det visade sig "bara" vara 6veckor gammalt. fick en tid till söndagen o tisdagen.
söndagen kom o jag åkte iväg själv. kom in på ett rum började gråta massor. lugnade ner mig o fick ett piller som skulle stoppa hela graviditeten. efter att ha tagit det pillret så fanns det inget återvändo. skulle stanna 1timme så att jag inte började spy eller blöda stora mängder. hamnade i en sal, dom drog en gardin runt min plats. efter en stund så hör jag hur en tjej gråter helt hysteriskt. hon hade fått missfall. jag kände mig så dum. där har jag tagit bort ett foster "frivilligt" medans hon har förlorat sitt helt ofrivilligt.
tisdagen kom..
hade packat en väska med gotti o tidningar. jenny kom strax efter sju o svärmor skjutsade oss till sjukan.
fick 6st piller, smärtstillande o andra som satte igång så att kroppen skappar? ett missfall. man börjar blöda en massa o tillslut så kommer fostret ut i en liten klump. man får riktiga värkar, vilket är hemskt. dom gånger jag fått värkar så har jag fått en underbar son/dotter som "belöning" vilket gör att man står ut värkarna. det var riktigt jobbigt, fick massa smärtstillande vilket underlättade allt. åkte hem vid halv tre o kände ingenting förutom lite mollande värk. sen blöder man 2-3veckor efteråt, vilket inte är så kul.
sköterskorna som var på plats var helt underbara. ska dit igenom om ca 1 1/2 vecka o kolla så allt är borta.
den här aborten var det värsta jag varit med om. kan juh lägga till att jag äter minipiller men blev ändå gravid, vilket inte är så kul. nu har vi bytt piller o inom snar framtid så blir det spiral.
efter den här aborten så har det blivit bättre mellan mig o joan, vi är som nykära. starkare som människor o som ett par. så mycket som vi två har gått igenom är helt otroligt. jag älskar min gubbe så det är sjukt. barnen är det underbaraste jag har. en annan sorts kärlek som är otroligt stark.. så nu njuter jag av min familj allt vad jag kan. dom är verkligen det finaste jag har. vad skulle jag göra utan dom.
är helt säker på att vi fattade rätt beslut, men kommer väl nån dag då man deppar lite men ska tänka på dom två underbara bustrollen jag har då:)
tråkigt inlägg en lördagskväll.. men men..
nu har jag bearbetat min sorg lite..
nu ska jag krypa ner i soffan med min gubbe som är besatt av os:) men han är kramgo ändå o kan värma mina frusna tår. gonatt! o ha en toppen söndag imorn:)
kramar från en lycklig tjej..
min datortokiga son..
min bustjejja
Kommentarer
Postat av: Ullis
Var stark, du klarar att bearbeta detta med din underbara familj :)
Postat av: Panki
Det som inte dödar stärker, och när man går igenom jobbiga saker i ett förhållande så växer sig kärleken starkare.
Livet är härligt, puss å kram!
Postat av: ia
Massa KÄRLEK till er!
Postat av: Natalia
Hej gumman, kan inte tänka mig hur svårt det beslutet måsta ha varit, men ibland så måste man tänka på det man har, det var ett modigt val och ni har två underbara barn.
Många kramar
Trackback