1år har gått..
det är ett år sen jag blev dålig, så där galet dålig :(
kan nu i efterhand förstå vissa saker. hur egoistisk men samtidigt helt jävla vilsen jag var. att man kunde må så dåligt som jag gjorde kan nog ingen förstå. knappt så att jag själv förstår. pressen till att bli bra så snabbt som möjligt. hitta tillbaka till familjen, jobbet. leta efter mig själv bland gamla vänner o hoppas på det bästa. stressa upp mig själv för minsta lilla. hoppades på att hitta tillbaka.

idag så mår jag mycket bättre men fortfarande inte helt hundra. men jobbar med det o pratar mycket med dom som är runtomkring mig. kan fortfarande känna mig ensam fast jag är omringad av folk. försöker att inte jämt ha kontroll över allt o va perfekt. svårt när man är kontrollfreak o försöker vara perfekt på alla sätt o vis. har gjort mig ett collage. klistrat upp mina drömmar o mål.

1år har gått..
sen jag var utomlands o fick min första panikångestattack. gick på flygplatssen o kunde inte andas, trodde jag skulle dö. kom hem som en annan människa enligt min exman. enligt honom har jag aldrig kommit hem. säger det dig något om hur förändrad jag är?

idag så känner jag mig elak men samtidigt är det som det är. kan inte ta tillbaka tiden o ändra något. vad skulle jag ändra? kan man gå tillbaka längre bak?
Är så lycklig som har två tokungar som är världens finaste. deras pappa är en underbar pappa.


kan känna att jag saknar en del av mitt gamla liv.. som sagt det var inget fel på livet vi hade utan det var jag, jag försvann, känslorna försvann nog oxå med att jag förlora mig själv. tror att den där aborten förändrade mig. det försvann en del av mig. ville juh ha ett till barn men det hade bara gjort att jag gått in i väggen tidigare. men skulden var o är inge kul o bära. finns folk som kämpar som bara den, själv käka jag piller o blev gravid ändå..