vår stora kille blir hela 2år idag...
helt sjukt va tiden går fort. för två år sen så låg jag på ett eget rum på danderyds sjukhus. albin låg o sov, vi hade inte bestämt oss för vad han skulle heta. visste att han inte skulle heta zeke iaf. det var roky eller albin på listan. kommer ihåg när joan o jag låg i sängen så berättade han för mig om när jag låg o krystade att jag flåsade han i ansiktet o han höll på dö. (hade kräkts en massa innan o hade ingen toppen andedräkt kan man säga.) jag skrattade så jag höll på dö, gjorde så ont i hela kroppen. vilken känsla att få ett barn, kan man älska en människa så mycket? kärleken till ett barn går inte o beskriva, måste upplevas. kan säga att kärleken till joan går inte o jämföra med den jag har för våra barn. nu 2år senare så småbråkar jag med albin, han trotsar o gör massa bus :D sen så finns det dom stunder så man blir alldels varm i hela kroppen för han gör något gulligt eller roligt.
har även fått ett till barn o älska o kärleken räcker till båda, var så orolig att hur ska man kunna ge kärlek till båda barnen, eller lika mycket lixom. men kärleken blev bara större till både barnen o min gubbe. älskar er massor:)

nu är det dags o städa o fixa inför kalaset som ska vara idag:) ha en toppen dag! kramar